Albert Engströms museum och ateljé (2018-09-11)

Vi var 36 män och kvinnor som tisdagen den 11 september klev på bussen utanför Radisson Blu Hotel för att under Maud Gustavssons ledning besöka Grisslehamn och Albert Engströms värld, gården Augustberg på Väddö.

En lärorik och behaglig dag väntade oss där ute i havsbandet. Vi var väl lite till mans förberedda för regn men klarade oss och satt tryggt i bussen på väg hem, när det började falla.

På gården möttes vi av styrelseledamoten i Albert Engström Sällskapet, Eva Hansen och den entusiasmerande guiden Seija för en första introduktion. Sällskapet hyr gården av Norrtälje kommun och från slutet av april till skiftet september/oktober äger en mängd aktiviteter rum där ute. Besökare vill lära mer om AE och se hans teckningar och målningar, Albert Engströmpriset delas ut till förtjänstfulla tecknare och författare och det bjuds på underhållning av olika slag under säsongen.

Vi gick först en rundtur i boningshuset, där framför allt kök, vardagsrum och ett sovrum lämnats såsom de såg ut på Engströms tid. Efter en stunds strövande i omgivningarna, där flera av oss passade på att titta närmare på den Optiska telegrafen och lära mer om dess historia, serverades nystekt strömming med potatismos, så välsmakande att man blev lyrisk! Maten tillagades av Kafé Kalaset, en servering med drygt 60-åriga anor, som nu drivs av Eva Hansen och hennes make.

AE2

Efter lunchen vandrade vi ut till Ateljén på udden, där guiden Seija gav oss en faktaspäckad berättelse om personen Albert Engström illustrerad av teckningar och målningar. AE var förmodligen aldrig stilla, det kan han inte ha varit med ett så omfattande CV. Han var redaktör för den egna skämttidningen Strix, författare, professor, ledamot av akademier, illustratör och mycket annat. Han gjorde många och långa resor och därtill hade han ett livligt umgängesliv med många av tidens stora.

AE1

När AE såg Augustberg blev han omedelbart förälskad och visste att där skulle han vara. Mellan 1902 och 1916 var detta familjens permanenta bostad för att därefter bli sommarviste under resten av hans levnad. Det krävdes många turer i byråkratins korridorer innan han fick bygga sin Ateljé, som nu är ett hundraårigt sjö- och landmärke. AE ville ha en röd liten stuga på klippan men inte förrän han gick med på att måla husets båda havssidor i vitt kunde myndigheterna och han enas. Därigenom fick vi en av landets mest kända symboler för en stor kulturpersonlighets gärning.